Förutsatt att man inte lider av specifika hälsoproblem så kan alla springa som träningsform. Det spelar ingen roll om man är ung eller gammal, håller man sig bara till ett bra träningsprogram så kan man förvånande snabbt jobba upp konditionen och snart komma upp i respektabla avstånd.
Många läkare och tränare rekommenderar löpträning som ett mycket bra sätt att gå ner i vikt på, liksom att få en bra grundstyrka och kondition. Detta leder till vidare hälsofördelar som sänkt blodtryck och blodsocker, mindre stress och bättre sömn. Som om dessa positiva aspekter inte vore nog så har psykologer och psykiatriker dessutom upptäckt att de endorfiner, lyckohormoner, som frigörs när en människa springer regelbundet kan vara en av de absolut bästa behandlingsmetoderna mot depression och olika syndrom som OCD, tvångstankar och panikångest.
Rutinerade löpare talar ofta om denna endorfinkick som en slags drog som de inte kan vara utan och även om många därför springer varje dag så brukar läkare rekommendera att man håller sig till varannan. Detta beror på att löpning kan vara ganska påfrestande för knän och leder och att kroppen behöver tjugofyra timmar att återhämta sig på men också då det är nyttigt att kombinera löpning med andra träningsformer som styrketräning.
Nybörjare gör ofta felet att börja springa för intensivt och snabbt, vilket gör att de snabbt tröttnar och inte vill springa igen. Knepet är att göra en målmedveten plan där man sätter specifika avstånd eller tider som mål och sedan långsamt arbetar mot dessa. Vad detta mål är kan vara väldigt individuellt; är man nybörjare kan det vara att springa en kilometer eller i tio minuter, medan en mer rutinerad löpare kanske vill klara av ett maratonlopp.
Ett realistiskt mål för en nybörjare är fem kilometer. Detta låter enormt om man aldrig har sprungit förut men tanken är att man satsar på en längre tidsperiod för att komma upp i detta avstånd. Man kan börja med att gå och det är en god idé att skriva ner resultaten i en träningsdagbok för att kunna se sin utveckling. Nästa dag vilar man. Dag tre (den andra för träningen) går man i fem minuter och joggar lätt i en. Skriv ner resultatet. Allteftersom tiden går kortar man ner på gångtiden och ökar löpningstiden och snart har man kommit upp i fem kilometer utan att man knappt har märkt någon större ansträngning.
När målet så är uppnått är det dags att belöna sig själv med något. Det är bra om man bestämmer vad detta skall vara redan från början så att man vet vad man jobbar mot. Belöningen skall vara något roligt, bara för en själv och alltså inte något nyttigt eller praktiskt. Nej, gör det till något lite extra och lyxigt, som ett snyggt klädesplagg eller en spabehandling. När de fem kilometerna är uppnådda är det dags att sätta nästa mål. Kanske en lägre löptid eller en sexkilometersrunda? Se till att fortsätta med dagboken och belöningarna och snart kommer löpningen vara ett behov snarare än ett måste.
